Maururu Polynesie Francaise!

Sista etappen på södra halvklotet präglades av flärd och en del lättja. Moorea, grannön till Tahiti radar upp några resorter längs stränderna, varav vi bodde på två av dessa. Sofitel, den första av dem, hade en fin strand med en härligt blågrön lagoon. Vattnet var klart med mängder av akvariefiskar. Varje ö ser ut att ha ett rev några hundra meter ut från stranden. Liknande ett halsband, där det djupare havet börjar utanför och där vågorna bryts. Innanför är djupet någon eller några meter och här finns koraller och sandbotten om vartannat. Inte alla stränder har en badvänlig väg i vattnet vilket även var gemensamt med Fiji's stränder.

Sofitels lagoon passade utmärkt att simträna i. Särskilt på eftermiddagen då det tog 4-5 gånger så lång tid att simma motströms jämfört medströms. 

Efter tre dagar bytte vi till Intercontinental, som ligger på norra sidan av ön, väster om de två bukterna Cooks bay och ...bay.

Vid ankomsten tyckte vi att det här såg ju ganska trist ut med enklare rum, kortare strand och äldre helt enkelt. Men det blev bra här också.

Efter första dagens bad och sol genomförde vi 'plonge'er' (dyken), vilka vi skrivit om tidigare. Fantastiskt!  

Nästa morgon startade med ett övergående regn. Vi hyrde en Ford Fiesta för att utforska ön. Det finns bara en väg och den går runt hela ön. Den är 62 km lång. Det finns också ett par korta vägsnuttar som går in och upp mot mitten av ön. Vi svängde in på den första avtagsvägen och nådde utsiktsplatsen efter några kilometer. Vägarna på ön kantas av vilda höns och tuppar. Mängder av färggranna tuppar och här uppe var det inget undantag.

Färden gick vidare förbi Sofitel, färjeläget och till den sista bensinstationen före avlämningen av bilen. Full tank beställdes och hela 4,8 liter trycktes in! 

Vidare längs den västra sidan av ön och nu började lunchmagen att knorra. Catherine som tagit över ratten efter senaste stoppet upptäckte snart en restaurang. Pineapple beach och detta var 'paradise' enligt innehavaren. En ganska jobbig herre som ett antal gånger ville ha beröm för maten. Ett fat med tre varianter av rå fisk, tonfiskcarpaccion som huvudnummer. Inget svårt nummer egentligen.

Ön var snart rundad och bilen returnerad.  Solen tittade fram så ned till stranden och faktiskt några hundra meters simning. En stund senare äntrades poolen och baren som låg i ena änden. Happy hour!

Middagarna som äts på någon av resortens restauranger (två att välja på men med samma kök) serverar ganska bra mat. Men dyrt! Helt klart resans högsta matkonto.

En ny morgon med sol över havet och moln i bergen bakom oss inleddes med en kayaktur ut till sandbanken där rockorna och hajar samlas. Efter lite sicksackande kom vi på plats. Där fanns andra kayaker och en stund senare båtar med turister som alla hoppade ner i vattnet. Även Krister tog på sig cyklop och snorkel. Idag var antalet hajar betydligt fler, uppemot tio stycken. Det kändes inte helt komfortabelt att ha dem simmande bara några meter från armar och ben.

Så upp i kayaken igen. 

Snart var det 30-40 personer i vattnet varav ett par guider matade rockorna med små fiskbitar. Även hajarna hade upptäckt detta vilket sker nästan dagligen, så därav närvaron av dem. Den här sorten verkade dock ofarlig för människoben och armar som tur är.

Denna vår andra resort var mer avslappnad än den förra med gladare personal och mer varierad publik. Även om vi var förvånade över hur få gäster som var där. Eller var de på andra ställen?

Måndag och avslutningsdag på söderhavet som visade upp sig på sin bästa sida med en blågrön lagoon, stilla som ett salsgolv. Vackert, varmt och skönt att bada och simma i. Vi stannade kvar ett par timmar efter utcheckning för att klämma det sista av solningen på södra halvklotet. Insmorda i olja med doft av vanilj som ska förstärka brännan.

Nu var tiden inne att lämna detta paradis för att ta en taxi till färjelägret och båten över tiil Papeete på huvudön Tahiti i Sällskapsöarna. Där fann vi efter lite letande bland, just på måndagar, stängda restauranger till slut ett ställe där vi åt en god middag innan vi tog oss vidare till Tahiti Airport Motel.

Väskorna packades om och när vi såg några kackelackor kuta omkring på golvet så drog vi snabbt igen dragkedjorna med hopp om att ingen lyckats smita ner någonstans. I morse gick vi ner för en trappa och över gatan till den lilla flygplatsen där vi så småningom klev ombord på Air TahitiNui till Los Angeles för vidare färd till the Big Apple!

Så är våra underbart fantastiska veckor på det södra havlklotet till ända och när vi ser solen nästa gång, förhoppningsvis på onsdag morgon NY-time, så går den medsols igen!

Maururu (Tack) Moorea och Polynesien!

Vi kommer tillbaka...