Fraser island - Adventure tour

Dags för en bokad tur igen. Tio över sex på morgonen blev vi upphämtade i en 4-hjulsdriven jeepbuss av Bryce, för en heldagstur till Fraser island. Tolv andra deltagare hämtades upp och så gick färden norrut. Det är ca tio mil från Noosa heads till sandstranden där vi med färja skulle ta oss över till ön. Och nu var vi utlovade (nästan) att få se på kängurur på färden. På ringlande vägar med många ängar och en del skog så syntes de två första känguruerna. En bit bort förstås. Tre till dök upp så småningom, men vi hann inte med att få någon av dem in i kameran. Vi har nämligen knappt sett till en enda känguru på de 3 veckor vi varit här - det närmaste vi kommit är en liten överkörd rackare vid vägkanten.

Ett par timmar senare styrde vi rakt ut på sanddynerna, mot färjan. Överfarten som tog tio minuter kunde i bästa fall ha lockat till oss en glimt av delfiner. Men tyvärr inte denna gång. På färjan läste vi anslag om Dingos, en slags vildhundar med ursprung av varg inplanterade för 500 år sedan. Man fick absolut inte mata dem och stor försiktighet skulle iakttas. Men det stod ingenting om andra farliga djur. Ormar till exempel.

Bryce berättade om ön: Att Fraser island är världens största sandö, drygt tolv mil lång och femton km bred som mest. Ön innehåller fanastiskt nog tre gånger mer sand än hela Sahara. Högsta punkten är 144 m ö h och regnskogen som växer är unik, den enda som växer på sand.

Så in på bumpiga sandvägar i några kilometer för att därefter köra ut på stranden. Nu hade det blivit tillräckligt mycket ebb. Jämnt och hårt såsom en motorväg och i 80-90 knyck for vi fram. The Pacific på vår högra sida såg vild och okänd ut. Efter någon mil stod ett par fiskare vid strandkanten och där strövade en Dingo runt, letande efter mat. In mot mitten i av ön igen. Guppigt och absolut inte gjort för möten. 

Målet var en sötvattenssjö, Lake McKenzie, belägen på 103 m ö h. Under tiden som guiderna förberedde lunchen i ett inhägnat område (för hålla ev dingos borta), gick vi 100 m på välpreparerade stigar ned till sjön. Ett dopp i det härligt lena vattnet och lite sol. Det fanns ytterligare några anslag om djur, fåglar, någon ödleart, någon snok och fåglar. Men inget om farliga ormar.

Vattnet, som har ett ph-värde om 4,3-5,2 var otroligt mjukt. Det kändes som det blev en tunn olja på kroppen. Även sanden var otroligt finkornig och passade perfekt för peeling, vilket Catherine snabbt upptäckte och ägnade sig åt mycket noggrant både på sig själv och till viss del också på mig (på ryggen då). Efter badet blev det god lunch – grillat kött eller fisk med olika sallader och tillbehör samt dryck, både med och utan alkohol.

När vi körde över ön efter bad- och lunchpausen blev vi stoppade av poliser som hade blåskontroll vilket kändes väldigt överraskande och udda där i skogen. Men det behövs tydligen för bilen framför oss fick en bot utställd. Nästa stopp var ’Central Station’, en plats inne i regnskogen där man under stor del av 1900-talet avverkade skog. Nya anslag fanns uppsatta om djurriket där. Det fanns sniglar, grodor och ännu fler fåglar. Men inget om farliga ormar. Jo en, en mattpytonorm, men den är ju inte giftig. Bryce tog med oss på en väl snitslad bana i regnsskogen. Vi fick order om att absolut inte avvika från den byggda träspången. Nedanför oss rann en bäck som var helt tyst. Inget porlande överhuvudtaget, vilket berodde på den fina sandbottnen.

Dags för tillbakafärd. Bryce, föreslog tidig avfärd, medan det var lågvatten, vilket skulle möjliggöra körning längs 40 miles beach på fastlandet. Vindförhållanden och ebb gör detta möjligt bara sex gånger per månad och färden skulle ta oss raka vägen till Noosa.

DÅ! berättade han också att Fraser island är ett tillhåll för sju av Australiens giftigaste ormar. Just det och att man inte bör bada i havet pga hajar och maneter gör det otroligt att turister överhuvudtaget vågar sig på att campa på ön.

Nästa stopp på strandsträckan på fastlandet vid Rainbow Bay Beach var fantastiskt vacker. Klipporna vid stranden visade upp fantastiska färger i rött, gult och orange. En bit ut i havet skummade det till av en tonfisk (inte på burk) som enligt Bryce jagades av haj.

Dagsturen var nu över och Catherine och jag betade av ett 1000 meters simpass i hotellets bassäng som är 25 meter.

Därefter kom regnet!

/Krister vid tangentbordet...